Den 21 juli 2020 enades EU-kommissionens medlemmar om att införa en ny EU-skatt på plastförpackningsavfall. Enligt rapporter är den nya skatten en del av EU:s ekonomiska återhämtningsplan på 750 miljarder euro mot Covid-19-epidemin. Inkomsten kommer att användas för att återbetala återhämtningsplanen. En del av lånet krävs.
Skatten implementeras den 1 januari 2021. Skattebeloppet kommer att beräknas utifrån vikten av icke återvunnet plastförpackningsavfall. Skattenormen är 0,80 Euro (motsvarande 6,4 yuan) per kilogram plastavfall. .
Redan i maj 2018 föreslog EU-kommissionen först en plan för att ta ut en skatt på 0,80 euro per kilogram icke-återvinningsbart plastförpackningsavfall för att samla in 4 miljarder till 8 miljarder euro. Denna plan kan ge 4 % av EU:s budget. källa.
När det gäller detta skatteuttag har olika parter inom EU olika åsikter. Till exempel välkomnade den tyska miljöorganisationen Deutsche Umwelthilfe (DUH) skatten och menade att skattesystemet borde ha införts för länge sedan. DUH menar också att beskattningen är för låg och kanske inte kan spela någon riktig roll. DUH:s generaldirektör Jurgen Resch sa: "Vi behöver skattesatser som verkligen kan åstadkomma förändring." Han sa att regler också måste formuleras för att förhindra att engångsplastprodukter som plastflaskor, plastpåsar och kaffekoppar kommer in i den naturliga miljön. (Glasflaskor,non-woven påsar, pappersmuggar och annat merbiogrön förpackning kan användas för att ersätta användningen av plastprodukter)
Dessutom föreslog DUH också att istället för att införa en skatt på icke återvunnet plastförpackningsavfall, skulle det vara mer effektivt att lägga en skatt på ny plast i förpackningar.
Det finns dock även branschorgan som motsätter sig denna skatt. Till exempel varnade den tyska kemiska industriföreningen VCI förra veckan för att införa en EU-skatt på icke återvunnet plastförpackningsavfall.
På företagssidan har en rad EU-lagstiftningsåtgärder fått hela den petrokemiska och förpackningsindustrin att formulera ambitiösa hållbarhetsmål, som har överträffat de minimikrav som EU ställt upp.
Hållbarhetsmålet för många plastflasktillverkare är att använda minst 50 % återvunnet material till 2030, eller att byta till andra material, till exempel biobaserade eller icke-plastiska alternativ. Dessa material har dock generellt sett en större miljöpåverkan än plast på grund av sin högre energiförbrukning, koldioxidutsläpp och vikt.
Europeiska unionen står för närvarande inför en brist på återvunnen plast. Bristen på återvunnen PET är den främsta manifestationen, eftersom återvunnen PET för närvarande är det mest använda återvunna materialet i Europa och har den mest utvecklade marknaden och infrastrukturen. Bristen på återvunnet material hänger samman med att ökningstakten i återvinningsgraden inte kan hålla jämna steg med efterfrågan. Till exempel var den europeiska återvinningsgraden för PET 2018 63 %, men den årliga återvinningsgraden var mindre än 3 %.
Dessutom studerar förpackningstillverkare som använder material som polyeten (PE), polypropen (PP), polystyren (PS) och polyvinylklorid (PVC) för att byta till andra material (inklusive PET), vilket också har ökat bristen på återvunnen PET ytterligare. av material. På grund av effekterna av den höga återvinningsgraden av PET anser de generellt att tillgången på återvunnet PET-material, särskilt livsmedelsklassat PET-material, är mycket tillräckligt. Faktum är att kapaciteten för livsmedelsgranulat (FGP) på plastflaskmarknaden är otillräcklig. Den nuvarande europeiska produktionen är cirka 300 000 ton/år, vilket motsvarar cirka 9 % av den totala efterfrågan på PET-plastflaskor. (Vissa miljövänliga serviser kan användas istället för PET-serviser.Bagasse servis är en sorts miljövänlig servis.Serviser för sockerrörsbagassemassa kan brytas ned helt och kan komposteras.)
Samtidigt, för att godkännas av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), måste 95 % av det återvunna materialet komma från applikationer på livsmedelskontaktnivå, och fullständig och pålitlig spårbarhet genom hela industrikedjan krävs. För återvunnen PET, eftersom dess huvudsakliga råvara kommer från dryckesflaskor av plast, är det inte svårt att uppnå ett förhållande på 95 % för närvarande, men för annat återvunnet material som samlas in av sophämtningsprogram vid vägkanten är förhållandet 95 % på grund av komplexa källor väldigt högt. Svårt att uppnå.
ICIS-analys visar att för att nå målet att återvinna engångsplaster måste den årliga tillväxttakten för återvinning nå 9 %, och detta inkluderar inte ökningen av föroreningsnivåerna i regionen. Enligt marknadsuppskattningar har korskontaminering med annan plast, tillsammans med förluster orsakade av mekanisk bearbetning, ökat den genomsnittliga avfallsgraden för engångsplaster i Europa från 25 % till 30–35 %.
Bristen på materialförsörjning, tillsammans med tekniska restriktioner som materialkällors opacitet och förlust av materialprestanda, har fått många företag att söka andra alternativ som kemisk återvinning eller biobaserade material för att uppnå hållbar utvecklingsåtaganden.
